Left Behind

Med stadiga steg går han nerför den lilla vägen och med resväskan släpandes efter sig i ett stadigt grepp vänder han sig om och vinkar en sista gång. Han passerar knuten till grannhuset och så är han borta. Kvar på trappan står en mamma med sin dotter och tillsammans vinkar de ett farväl, går in i huset igen och stänger dörren om sig.

Home alone. Jimmy har dragit till Spanien där han i fyra dagar ska hänga med sitt jobb och surfa, dricka bira och bara ha de oförskämt bra. Kvar här hemma utan varken bira eller surfbrädor så långt ögat kan nå blir jag och Molly. Men inte sitter vi här och är bittra, det ska fakiskt bli lite roligt att hänga bara hon och jag i fyra hela dagar och inte minst intressant, jag har liksom aldrig varit ensam med henne under en så lång tid. Vi ska hitta på massa saker, ta igen den tid som jag varit iväg på jobbet och när solen går ner ska vi knäcka varsin bärs och dansa tills solen går upp igen. 

Eller kanske inte.

Hon får nog hoppa på sömntåget i vanlig ordning, förhoppningsvis hålla sig kvar hela natten utan att spåra ur och det enda den här lokföraren kommer att knäcka är lite sedvanlig Netflix and chill med en ostbågepåse. Inte fel det heller. 

Dagen ska vi i alla fall spendera kicking it old school med att hänga på Öppna Förskolan tillsammans med Jennifer och Elliott. Det känns lite roligt att få chansen att vara föräldraledig i några dagar nu när man jobbat ett tag och jag måste säga att man uppskattar det på ett helt annat sätt. Det är inte alls samma hets om att få tiden att gå, som det lätt blir när det är ens vardag, utan man kan mer bara ta det lugnt och ta vara på tiden istället. Ha lite kvalitetstid, som det så fint heter. Bara hon och jag.

Sen kan ni ju fråga igen klockan tre i natt när jag febrilt sitter och buffar på den vakna lilla rumpan utan resultat och förbannar karln som i samma stund förmodigen sippar på en margarita och dansar salsa så att höfterna glöder. 

#gräsänka