Non Sleeping Generation

Vi har varit grymt bortskämda med Mollys sovrutiner det senaste halvåret. Hon somnar ofta klockan 19 och sover sedan i tolv timmar för att vakna pigg och glad till en ny dag med medföljande pigg förälder. Och det är ju rena rama himmelriket, men som de flesta vet så har det inte alltid varit så. I början sov hon inte alls och det var ofta som jag fortfarande var vaken på morgonen när Jimmy skulle iväg till jobbet, utan att ha sovit en sekund. Det var så klart kämpigt som fan, men det har vi nu fått igen med råge. Kvällarna har varit lugna och sköna och alla har fått sova ordentligt, förutom några kaosnätter här och var så klart.

Men nu har det till vår stora skräck börjat vända igen.

Den senaste tiden har det blivit allt svårare och svårare att lägga henne. Det tar lång tid innan hon somnar och när hon väl somnat vaknar hon efter en timme igen och vägrar somna om. En lugn kväll med egentid är inte alls lika självklar längre och det hela kulminerade igår när hon vaknade efter en timme och det tog oss sen fyra (!) timmar att få henne att somna om. Jag som försökte sjunga henne till sömns hann till och med komma upp till 48 elefanter som balanserade på den där jäkla spindeltråden innan jag gav upp. Hon vaknade och gallskrek, alltså GALLSKREK och inget kunde lugna ner henne förutom att gå runt med henne i famnen och imitera babblarna-ljud. Himla härligt att hon finner större trygghet hos Bibbi, Bobbo och Dadda än Mamma och Pappa förresten. Efter att vi vid midnatt fått ner henne gick det bara en timme och sen var hon igång igen. Den här gången fick hon sova i sin moders trygga famn, vilket var fruktansvärt mysigt. Det finns inget bättre än ge trygghet åt en liten rackare som verkligen behöver det. Även fast hon vaknade en gång i kvarten, grät och passade på att skalla mig ordentligt varje gång hon ville slänga sig närmare.

 En mammaskallande bollfantast

En mammaskallande bollfantast

Gårdagens kamp skulle jag vilja tro att var på grund av sprutan hon fick i måndags. Hon har nämligen både feber och snorig näsa idag. Men ändå har tendenserna till ett framtida nattligt kaos varit där en tid nu. Kvällarna börjar återigen se ut som de gjorde i höstas med kvällar som spenderas enbart med att söva stackaren. Och det var med fasa som jag igår möttes av synen av Jimmy som studsandes på en pilatesboll försökte få henne att falla i sömn. Det som var min standardmetod under flera månaders tid och som fallit i glömska sen en lång tid tillbaka. Nu verkar vi ha tagit sju studsiga steg tillbaka i utvecklingen och det känns ju sådär.

Alltså verkar det som att jag lämnar denna föräldraledighet i samma kaos som jag äntrade den. Cirkeln är nu sluten. Den enda skillnaden är att jag sprungit klart mitt maraton och kan nu lämna över den vakna lilla stafettpinnen till herrn i huset, lägga mig och sova och gå till jobbet istället.

#backtobasics