Nästan halvvägs

Semestern tickar fram i sakta mak. Eller sakta mak, så fan heller. Fort går det! Det känns lite som att vi gick på semester, blinkade två gånger och nu är vi nästan halvvägs igenom. Men ingen fara i skogen, trots att lill-paniken kryper sig på ibland. Vi har ju trots allt tre och en halv vecka kvar och jag funderar att lösa problemet med att sätta mig i ett hörn och stirra in i väggen resterande tid för att suga ut och sakta ner varenda sekund som passerar. Alternativt se på färg som torkar. 

Ok, nog med paniksnack nu. Tiden är ung och så även jag. Den här veckan kör vi hemmavecka. Vi skrotar runt, spelar kort, hänger på Ikea och kör lyxigt nog sovmorgon varannan morgon. Eller jag och Jimmy då, Molly hänger inte riktigt med i den ekvationen, trots att hon börjat kliva upp lite senare nu under semestern. Rekordet är nog när hon sov till klockan nio i Uppsala, men eftersom hon just den morgonen lyckades hon få av sig blöjan och satt sedan som en liten apa och kastade bajs på mig i en halvtimme medan jag sött sussade vidare så kändes det inte så överdrivet lyxigt. Men jag kan ju ha fel också. Vad gör man inte för lite sovmorgon som småbarnsförälder?

 Bajskastande lill-apa.

Bajskastande lill-apa.

Imorgon blir det häng med Jenny plus kottarna och på torsdag ska jag äntligen ta mig i kragen och köpa mobil. Den jag har nu har jag haft i tre år och enligt vissa i familjen har jag en skruv eller två lös som fortfarande går runt med ett och samma åbäke. Jaja, inte så noga tänker jag men eftersom jag faller som en fura för grupptyck får jag väl ta tag i det. Om inte annat så är det så förbaskat tråkigt att diskutera olika abonnemang att klockorna stannar. Och det är ju lite det vi är ute efter, eller hur?

#ticktack