Blåbär vs. Pokemon

Poff sa det bara och så var segheten som jag pratade om igår som bortblåst. Jimmy drog ut på en löprunda och när han var klar fick jag en känsla för att det var dags för lite friluftsliv. Jag ville dra ut och plocka blåbär. Både för att det är harmoniskt att vara ett med naturen och för att det kan vara roligt att skogsmulla runt med Molly, men även för att jag slukar i mig blåbär till frukost varenda dag och det känns ju dumt att betala stora pengar för små förpackningar när skogen bara kryllar av dem.  

Sagt och gjort. Vi åkte iväg till Görväln och döm om min förvåning, besvikelse och upphetsning när jag insåg att stället var ett hotspot för pokemon och pokestops. Jag som trodde att vi skulle spendera dagen i ödeskogen med endast våra andetag och pissmyror som sällskap. Well, jag må vara en kvinna av stora mått i mina bästa år men inte ens jag klarar av att jaga två saker samtidigt. Det var dags att välja. Och oväntat nog (?) tog Pokemon hem den segern. Harmoniskt drog vi runt på ägorna i jakt efter de små liven men när vi äntrade skogen fick min friluftssjäl ett sting av dåligt samvete så jag stoppade ner telefonen ett tag och went nuts i blåbärsskogen. Det gick sådär.

Antingen så är jag inte riktigt så skillad som jag vill tro på att lufsa runt i skogarna eller så har de inte mognat och vuxit till sig än, de små rackarna. Efter att hittat ett fåtal som för det mesta var som små blåbärsbebisar gav jag upp och sprang till Jimmy och Molly som parkerat vid strandkanten. Där satt vi sen och insöp den friska luften, fångade Pokemon och försökte stoppa Molly från att mula in diverse godsaker som skogen skapat i munnen. Mest harbajs och barr.

Efter att insupit skogens rogivande natur i någon timme drog vi hemåt. Lungorna fyllda med frisk luft, luren proppad med nya Pokemons och min lilla låda fylld med ungefär sex stycken blåbär.

#friluftsliv2016