Rainy Days

Det är nog dags att acceptera att sommaren är över för i år och att regnet nu är ett faktum resten av semestern. Sen vet jag vet inte om det är det plötsliga väderomslaget som orsakar vårt nuvarande tillstånd, men vi är så sega. Alltså så sega. Tänk er två sniglar med halksockor som fastnat i kvicksand - så sega är vi. Konstant. Det är som att vi hamnat i en konstant bakfylla som gör tentaklerna tunga och hjärnan till fisksoppa och där jullar vi sen runt som två slapptaskar, den ena segare än den andra. Eller så har det inget med vädret att göra, vi har bara haft semester för länge. 

Men vädret gör ju inte det bättre. Det är svårt att hitta på roliga saker när det solen lyser (hehe) med sin frånvaro men idag tog jag och trotsade det konstanta regnet, klädde vagnen i regnskydd och drog ut för att lufta mig och Molly. Målet med luftningen var biblioteket där vi med Jennifer och Elliott hängde ett tag och tittade på när Molly (som för övrigt inte lider av någon slags seghet) gjorde kaos med barnbokshyllorna, försökte sig på ett antal utrymningsförsök och gick runt med stor andakt och slickade på en ostkiva gjord av tyg. För att höja det kulturella besöket till den nivå den faktiskt förtjänar så lånade jag på Jennifers rekommendation en bok som jag ska börja plöja igenom ikväll. Och det ser jag fram emot. Den flickans rekommendationer brukar sitta som en smäck, hon kan sin sak så att säga.

I skrivande stund är den andra slapptasken iväg och luftar sig (inte bokstavligt talat) (hoppas jag) i simhallen där det blir poolpremiär för Molly. Min ensamhet ska jag fira med att skriva klart det här, nosa igenom jobbsidor och när den kulinariska blodpuddingen som vi åt till middag har lagt sig ska jag ta dessa slappa kroppsdelar och sträcka ut dem i en graciös och energibringande yoga. En yoga som förhoppningsvis ska knuffa mig i den riktning som krävs för att jag ska ta tag i de diskhögar som min fisksoppshjärna för fullt arbetar med att ignorera.

#itsahardknocklife