Preperations

Här hemma håller vi på och förbereder inför morgondagen och resten av hegen för fullt. Imorgon åker vi nämligen till Kil där vi ska gå på bröllop, bo i stuga och bara ha det bra hela helgen. Mycket spännande. Inte bara för att vi ska på bröllop, vilket vi ser fram emot en hel del, men också för att det blir vår första resa med den här:

Vi har inte varit ute och flängt med henne ännu, det längsta vi kommit hittills är till farmor och farfar i Uppsala och även fast det inte är hemma så är det ändå hemmaplan så att säga. Nu ska vi iväg på ett riktigt äventyr. Flera timmar i bil, städad tillställning i form av bröllop och stugliv i några dagar. Det kan gå hur som helst. Men jag tror nog det kommer att gå bra, bortsett från ett raserianfall eller två i bilen kanske. Oklart om jag syftar på barnet eller den ena föräldern i det här fallet. Vi låter det vara osagt.

Utöver det har jag inte så mycket mer att förtälja. Veckan har mest gått åt att förbereda inför helgen och mer spännande än så har det inte varit. Jag kan ju i och för sig berätta att jag bränt mig och kan nu stoltsera runt med ett brännsår på underarmen. 

Oj, vad har hänt undrar ni?

Ja jag önskar att jag kunde berätta att jag gjort något heroiskt som att rädda kattungar från en brinnande buske, förhindrat en exploderande bil eller förhindrat kaskader av kokande vatten skölja över närmaste person men så är det inte riktigt. Jag skållade mig själv med min äggkokare. Är huvudet dumt får armen lida, kan man kanske kort och gott säga om den saken och att jag faktiskt sitter och skriver om det här är en sann indikation på att jag egentligen inte har ett skit att skriva. Men skriver ändå.

Jaja, är huvudet dumt får läsarna lida.

#bättreturnästagång