Den kreativa processen

Det finns visst något som heter "den kreativa processen". Och den lyder som följande:

Och det kan nog stämma. I lördags skulle jag fota lite hästar och här nedan skildras förloppet baserat på mina upplevelser:

1. Fota! Ja, jag ska fota hela dagen! Det blir hästar, solsken och oändlig tid till att fota hela dagen, utan att behöva tvinga någon framför kameran så att jag får knäppa loss. Alla kommer bli så glada över dom fina bilderna. Mest jag. Det kommer bli så roligt, det kommer att bli så bra! Best. Day. Ever.

2. Alltså lite svårt är det ju. Hästar står liksom inte stilla och poserar bara för att man snällt ber dom. "Snälla hästen, kan du brösta upp dig och se lite ståtlig ut? Fram med öronen och le mot kameran. Nehe, ok. Titta bort istället, gör det." Och den där solen står ju lite väl högt och fel. Kan man flytta på den? Hur gör jag nu? Kan någon släcka den? 

3. Vid överföring av bilderna till datorn inser man verkligen att tidpunkten mitt på dagen med gassande sol inte var det bästa alternativet.  De vita hästarna är väldigt vita, de gröna buskarna är väldigt mörka och färgerna är någorlunda helt åt skogen. En svart skog. Fan.

 En bild som jag verkligen gillade, men där färgerna inte alls funkade. Då tar man den enkla vägen ut. Kör svartvitt.

En bild som jag verkligen gillade, men där färgerna inte alls funkade. Då tar man den enkla vägen ut. Kör svartvitt.

4. Fixa till i Photohop. Det måste gå. Men det går inte. Hur fan gör man? Jag fattar ingenting. Jag är helt värdelös på det här. Jag hatar Photoshop. Jag hatar livet. Hej då.

Så det är någonstans kring fas fyra som jag befinner mig nu och har stundtals stor lust att slänga kameran i väggen och avinstallera allt som har med bildredigering att göra.
- Det är rätt intressant att se dig gå igenom den kreativa processen, sa Jimmy igår när jag kom ut från vårt nybyggda kontor och la mig i en deppig fosterställning, omfamnandes mig själv och min sargade konstnärssjäl med ena handen och med ett stabilt grepp om rödvinglaset med den andra. Rödvinsglaset var för övrigt något jag skulle sitta och smutta på medan jag satt och myste med mina bilder, så ni inte tror att jag efter en dags motgång tagit till flaskan. Men den satt som en smäck som rekvisita åt den lilla konstnärspölen som istället för att sitta och mysa låg och jämrade sig i stora andaktiga plågor.

Men tillbaka till den kreativa processen. Efter att han sagt ovannämnda ord var jag tvungen att googla och se på fan. Det finns en naturlig utveckling där man faktiskt går igenom de sex stegen. Så nu känns det bättre att befinna sig på konstbotten. Det är är där man hör hemma ett litet tag, och där ska jag nu i tryggt förvar ligga och sprattla tills jag kickas över till de två sista faserna. Snart så, snart.

#bettersoonerthanlater