Havs- och sandplask

Nu är det dags för premiärdoppet tänkte jag och tog med mig karl och barn ner till stranden. Sen var inte tanken att vi vuxnare varianter skulle hoppa i utan det var mer som ett litet möte med Molly och havet. Eller sjön då i det här fallet. 
Hon var något konfunderad när de bara tassarna sjönk ner i sanden, men med lite lirkande och övertalan kom vi i vattnet och där stod hon sen med vatten upp till knäna och begrundade sin nya situation. Det var lite svårt att utläsa hur poppis det nya påhittet var, men ett och en annat flin speglade sig över det lilla ansiktet.

En sväng förbi lekparken tog vi också. Molly är som bekant en gungmästare vid det här laget och det är inte en sur min så länge hon får vaja fram och tillbaka i luften. Detsamma gäller min karl.

Som avslutning på en bra utflykt passade jag på att ramla när jag graciöst skulle hoppa ner från en lekställning, precis i samma sekund som två tonårstjejer passerade för att gena genom parken. Och där låg jag sen i en sandhög som en något förlägen skalbagge och sprattlade, berövad på både ninjadrömmar och värdighet.

#knowyourlimits