Vår Värsta Mardröm

Jag har länge misstänkt att något är på gång. Jag har sett dem cirkulera runt med fokus i blicken och varje vrå har noga inspekteras. I magen har en växande oro tilltagit och för att hålla mig själv över ytan har jag valt att vända bort blicken och fokusera på annat. Men nu är det försent. De har flyttat in.

Vår fina balkong. Vår fina balkong där jag under otaliga timmar har planterat, omvårdat och sett livet gro. Vår fina balkong där vi precis har tagit till vana att spendera våra sommarmiddagar, skrattandes lyckligt över vår härliga tillvaro.

Nu har ett krig blossat upp, ett krig som ingen av oss har mod att gå igenom. Ett krig som har förvandlat vår balkong till ett minfält fyllt av gillrade fällor och skräck istället för skratt och kärlek. 

-Fällorna kommer inte att hjälpa, vi måste attackera. Visa att det här är vårt. Men jag är inte modig nog, sa jag uppgivet. Och vi har ett barn. Hur ska vi skydda vårt barn, när vi är två ynkryggar själva?
- Det är var man för sig själv nu, svarade Jimmy sorgset och gav sig ut på skakiga ben för att placera fällorna.

Varför gör dom på detta viset? Varför tar de något som är mitt och gör det till sitt eget? Om man är stark så måste man ju vara snäll? Och kommer jag någonsin att våga mig ut igen?

Det är över nu. Sommaren är över.

#getingjävlar