Blåsiga Stränder

I nästa vecka har jag ett fotouppdrag och eftersom jag gärna vill känna mig varm i kläderna när det väl är dags så tog jag med mig kameran på vår långpromenad igår. Fota så mycket som möjligt liksom. Vi gick till centrum och köpte kaffe och därifrån knallade vi iväg till Bonäsbadet där jag tänkte fota och låta Molly beta runt lite i gräset. 

Oj, vad det blåste där. Molly som älskar vind var hur lycklig som helst och satt och plockade med sina små blomblad medan vinden ven i hennes hår och reste den lilla tofsen till en ståtlig liten mast. Jag tror faktiskt att hon fick in en radiokanal eller två med den där lilla rackaren.

Jag är fångad av en stormvind, skrek hon lyckligt och festade loss med att äta några myror, jordklumpar och en fimp eller två. Haha, skoja bara. Klart hon inte gjorde. Tror jag.

En annan vars hårsvall väckte ett intresse var Jennifer, som på min önskan fick ställa sig i vinden med sitt tjocka fina hår och agera lite modell.

Och något inspirerad av det böljande håret ville även jag låta mina små tunnisar fladdra för vinden och tillsammans med Molly ta en harmonisk mor-och dotterbild. Så jag släppte ut manen, plockade upp Molly... men det sket sig. Främst för att mina tre hårstrån inte alls ville hålla på och bölja sig men också för att min dotter inte är ett dugg harmonisk.

Någon som betraktat hela spektaklet och efter en stund stegade fram och bröstade upp sig var den här:

This is my hood, sa den lilla jäveln kaxigt och spände sina stöddiga ankögon i mig.
Haha well, this is my pitbull, sa jag och släppte lös odjuret.

Problemet löst.

#runduckierun