Vilda Väsby & Pollenproblem

Igår drog vi till Upplands Väsby där vi mötte upp Maja för att äta lunch. Jag är som bekant en eminent stegsamlare och passade därför på att parkera i Väsby Centrum och gå hela vägen till Johanneslunds Industriområde där vi skulle mötas upp. Jag känner mig rätt hemma i Väsby då jag lagt otaliga timmar av mitt liv på att leverera paket i området, men då håller man ju sig av förklarliga skäl till bilvägarna. Så nu när vi travade runt på cykelvägarna istället var det nästan lite spännande, om man nu väljer att lägga kriterierna för spänning på en rätt låg nivå. Det var hur som helst en mycket trevlig lunch och som pricken över i:et hittade jag några blommande träd i en liten liten park där vi bestämde träff i nästa vecka igen, och då får även systemkameran följa med.

Sen till något helt annat. Det här med pollen. Kan man bli pollenallergisk huxflux? I förra veckan läste jag att till valborgshelgen kommer det att smälla till i pollenhalterna och sen dess har jag varit mer eller mindre täppt i näsan och får även stundtals klia mig i ögonen så mycket att linserna snart kan återfinnas någonstans längst inne i hjärnkontoret. Kära hälften min däremot, som i den här familjen är den uttalade pollenallergiken och brukar spendera försommaren med att nysa, snora och med dramatiska gester ta sig för pannan verkar inte vara det minsta påverkad. Jag kanske bara är förkyld? Hur det än är så har jag inte riktigt tid till att sitta och må risigt. Inte nog med att mina inlämningsuppgifter ska in nästa vecka, utan jag har även fått 30 ingresser att skriva på frilans. Denna flicka kommer alltså inte få se många skymtar av solen de närmaste dagarna. Eller med linserna intryckta längst in i hjärnbalken kommer jag nog inte se något alls.

 #blindstyre