Knäckta Illrar

Min rygg har gått om mig i ålder. Istället för att bete sig som den 33-åriga stöttepelare den är, beter den sig som om jag vore 85 år och något stelopererad. På riktigt. Jag har så ont i svanken på morgnarna att jag knappt kan lyfta Mollen och det börjar bli ett problem. När jag lyfter henne måste jag böja på benen och ha dem brett isär så att jag kan ha låren som stöd för armbågarna, och även fast jag försöker ha ryggen så rak som möjligt så gör det ändå så ont att jag står och stånkar och brölar så att även den brutalaste tyngdlyftaren skulle blekna i jämförelse. Sen släpper det efter en timme, men fram till det. Aj.

Så vad gör jag om jag inte kan lyfta henne en dag? Slangmatar genom spjälorna? Riggar upp en iPad i sängen, bjuder på en skål med popcorn och låter henne köra Babblarna-maraton tills pappsen kommer hem? Låtsassover och försöker få henne att tro att natten numera är 8 timmar längre? Haha. Eller hur. Om det skulle funka skulle jag knappast behöva gå upp 04.30 och leka med jämna mellanrum.

För att inte hamna i den situationen var Jennifer snäll nog att följa med till Bålsta idag så att jag kunde gå till kiropraktorn och knäcka ryggen. Jag hade som väntat 450 låsningar både här och där, bindväven på (runt? under?) kotorna kunde tydligen vara något inflammerade och höften var så sned att mina ben var nästan 2 cm olika långa. Det är ett under att jag ens lyckats med att gå rakt fram och inte puttrat i små cirklar runt mitt eget ben. Men nu är det fixat och jag hoppas på att kunna hoppa upp ur sängen imorgon och slänga runt med lilla kotten som den smidiga och livsglada tonåring jag egentligen är.

Något som är lite mer glädjande än min havererade rygg är att jag idag fick feedback på mitt skrivarjobb som jag lämnade in i måndags. De var jättenöjda och därmed är även jag nöjd. Fruktansvärt nöjd och taggad som en pilsk iller på att jobba mer.  Så om ni känner någon som känner någon eller behöver en skribent själva så vet vart ni ska vända er. Komsi komsi.

#girlonfire