Varför?

Efter en händelserik helg kvarstår vissa frågor som gäckar mitt lilla sinne.

Till exempel:

Varför gick jag inte och handlade i fredags så att jag kunde få en härlig helgfrukost på lördagsmorgonen? Varför sköt jag upp på det i tron om att det löser sig? Det gör det inte.

Varför kunde inte karln äta lunch med mig när jag satt med mina sushibitar i Väsby Centrum? Varför kunde vi inte ha en trevlig parlunch istället för att han prompt skulle skippa den delen, få ett grinigt blodsockerfall en halvtimme senare och vara tvungen att dunka en kebab med bröd på en parkbänk?  Och varför är inte maten i munnen istället för ansiktet?

Varför ploppar det lilla huvudet upp likt en pigg liten ubåt två sekunder efter man tror att läggningen har lyckats? Varför vägrar de sova trots att de suttit och gäspat i en halvtimme innan? Varför är det så svårt?

Varför var pappans första reaktion efter den utdragna nattningen att rita en teckning? Vad betyder det här? Och varför har djävulen så stora biceps?

Är det en banan han har i fickan eller är han bara jävligt glad att se mig?

Varför blir min syster som förbytt under den annars så trevliga baby brunchen vi hade för Jennifer igår? Vad är det jag har fångat i denna millisekund? Är det något Jennifer säger? Smakar maten illa? Börjar kanske byxorna att strama åt? Vad är det som egentligen sker innnför den vänligt vajande tuppkammen? Varför denna mordiska blick?

Varför?

#storafrågorsomkräversvar