Snorkråkor & Skolk

Lilla Mollbot har under sin sju månader långa livstid hållit sig helt frisk. Eller ja, utöver startskottet efter födseln när stackaren fick en släng gulsot som höll oss kvar på BB och Neo under en hel veckas tid då.

 Nyfödd gulpåse

Nyfödd gulpåse

Det är rätt tacksamt eftersom hon då har klarat sig genom hela förkylningssäsongen och vabruari, vilket är lite förvånande eftersom vi hängt en del på öppna förskolan sistone. Men idag tog den turen en vändning. Och det begrundat på den jämna strilen med snor som hon börjat producera. 

Stackarn snorar som en hel karl och jag får för jämnan springa och försöka snyta henne. Hur man nu än snyter en bebis. Annars tycker jag inte att hon är hängigare än vanligt men eftersom hon även hostat och snörvlar en del så antar jag att det här kan gå åt vilket håll som helst. Och eftersom hon nu är lite risig så bestämde jag mig för att skippa dansen idag.

Men vänta nu. Det är väl inte hon som ska åka iväg och svänga på lurvet, tänker ni.
Nej, det kanske stämmer. Men man får väl projicera lite ynklighet på sig själv när man känner sig lite...... off? Tänker jag.

Ja, jag är alltså inte så sjuk. Överhuvudtaget. Men idag är jag inte alls taggad, jag erkänner. Så jag skippar dansen. Maja, min eminenta danskompanjon, är sjuk hon också och även det tar jag som ett stabilt tecken på att jag får stanna hemma, dra täcket över huvudet och inte skaka en tentakel. Om det inte krävs för att få fram de sista chipssmulorna då.

 Med den eminenta danskompanjonen inför elevshowen 2014

Med den eminenta danskompanjonen inför elevshowen 2014

#crazylazy