Soffläge

En gång i tiden hände det ganska ofta att man kände sig lite sliten på måndagsmorgnarna när man skulle pallra sig iväg till jobbet. Helt och hållet tack vare helgens utsvävningar. Nuförtiden är den känslan väldigt mycket mer sällsynt, men efter helgens äventyr så är det lite som att gå tillbaka något år i tiden.

Vår hotellnatt innehöll även en god middag på Capri Due, öl på random hak och avslutningsvis lite stompalång på en suspekt klubb, där jag efter noga iakttagelser insåg att inte en jävel var över 15 år. Jaja, det hindrade inte mina ståtliga 33 år från att skumpa runt och svänga lite lurviga.


Så idag mår man fortfarande lite... skurrigt. Den enda skillnaden från förr är väl att man inte under tunga suckar behöver att dra till jobbet utan får vara kvar hemma istället. Dock med en pigg liten bebis som fullständigt struntar i om mamma skumpade loss i helgen eller inte.

Tack och lov så har hon varit nöjd med livet hittills. Hon glider runt i vrålåket och tittar på Nyhetsmorgon medan jag ligger på soffan och håller andan. Att ha en lugn bebis när man själv håller på och kreverar är lite som att snooza. Det är skönt för stunden men man vet att det är över om fem.

#thankgodforcoffee