I sakta mak...

...har denna dag gått fram. Jag har verkligen inte gjort någonting, jag har inte ens varit utanför dörren. Hela dagen har gått ut på att ta det så lugnt som möjligt och det enda någorlunda produktiva som jag lyckats med är att hänga tvätt. Så skönt. Ja inte att hänga tvätt då, utan att bara ta det lugnt. 

Någon som däremot inte tar det lugnt är Molly. Nu har hon börjat förstå att man faktiskt tar sig framåt när man ålar och jag hinner knappt vända bort blicken innan hon är någonstans och slickar på sladdar eller försöker komma in i kökslådorna. Lådor med vassa föremål såsom knivar, saxar samt dylikt hålls sen länge noga utom räckhåll. Hon har ju trots allt finskt blod i sig.

För att distrahera henne från livet på den vilda sidan tog vi fram lite bollar istället. Vi kastade och hon ålade glatt efter för att hämta. Vi lekte alltså apport med vår bebis. 

Nu ligger den lilla valpen och sussar sött och då är det dags för mig att ta mig i kragen, rakställa mina korsgående ögon och kirra en LinkedIn-profil. Inte en dag för tidigt. Karlen min får hjälpa mig bäst han kan medan han kollar på en viktig hockeymatch. Den har det redan börjats tagga för.

#letsgosharks