När småfåglarna tystnar

Att fota i sällskap av en bebis är inte alltid så lätt. Varje gång man drar kameran över axeln och ger sig ut på fotosafari så tror man att man i full harmoni med omgivningen kommer att hitta de vrår och vinklar som gör sig bäst på bild och medan naturen håller andan fångar man den där perfekta bilden som får småfåglarna att brista ut i skönsång och ekorrarna komma springandes för att bjuda på nötter. Perfekt harmoni.

Nä.

Har man en bebis med sig är det nästan omöjligt att ställa sig och djupt begrunda de vyer man har framför sig, för måtte något ont ta dig om du står still med vagnen en sekund för länge. Så där står man sen och drar vagnen fram och tillbaka medan inställningarna på kameran enhändigt (och något icke-harmoniskt) knappas in, och när det väl är dags för att landa den där perfekta kompositionen så är det inte utan att samtidigt skråla Imse Vimse Spindel tills varenda småfågel i den närmsta omgivningen har tystnat. Ärrade för livet. Men bebisen är förhoppningsvis något road.

Det blev helt enkelt inte så många bra bilder som jag hade hoppats på nu när vi drog ner till Bolinder Strand. Och inte heller hittade jag den där raffiga gåsen i sina badbyxor som jag pratade om i förra inlägget (kanske lika bra, med tanke på att jag höll på att bli ankmat förut) men istället hittade jag den här.

Min vän Maria som jobbar därnere sprang ut på sin lunchrast och tillsammans tog vi en runda på strandpromenaden. 

Kanske hade jag fått fota henne i ett par badmamelucker istället, men av förklarliga skäl så var det en fråga som aldrig ställdes.

#photosessions