Bäpo

När vi flyttade in här i somras var jag i sjunde månaden och medan vi inspektarade lägenheten och försökte komma iordning gick en vän till oss och påpekade allt som kunde vara en säkerhetsrisk för en liten bebis. Han föreslog även skenor i taket så att man själv kunde koppla barnet till en valfri bana och därmed begränsa ungens farliga framfart. Vi utnämnde honom till vår personliga bäbispolis. BÄPO. Jag älskar det ordet. Man kan verkligen se framför sig hur man får besök en biffig jävel i hörsnäcka, svart kavaj och en bister uppsyn. En som plingar på, presenterar sig genom att visa sin legitimation och utan att röra en min tar av sig sina skitsnabba Bamsesolglasögon och begär att få inspektera alla vassa kanter. Hehe.

Hur som (lite urspårning där). Dags att börja säkra. Molly har börjat dra sig upp till stående. Helst med hjälp av mina händer men under en sekunds hjärtklappning även i badbaljan. 

 Röjer i badet

Röjer i badet

Därför kände vi även att det var dags att sänka hennes sängbotten och medan vi meckade med det för någon dag sen hörde vi hur det helt plötligt blir knäpptyst i vardagsrummet. Och har man småbarn (eller en lurig sambo) så vet man att blir det för tyst så är det någon som har något fuffens för sig. Som en gasell (nåja) sprang jag för att se efter och jajamen, där stod hon i gåstolen och slaskade glatt med tassen i en kaffekopp hon hittat på vardagsrumsbordet. Skitnöjd. Hon har verkligen börjat fara fram som en liten vettvilling här hemma. Och den dagen hon börjar krypa eller gå (hon ålar bara än så länge) så får jag nog leva med hjärtat i halsgropen.

 Galning

Galning

Och apropå sängbotten. Efter sänkningen så har det blivit hemsk oergonomiskt och plågsamt att stå över kanten och buffa på rumpan vid nattning, vilket Jimmy igår löste genom att helt sonika hämta en bandyklubba som han sen satt och klappade på baken med. Och det gick ju jätterbra. Molly märkte nog ingen skillnad förrän hon mitt i ett klappande slängde upp lilla huvudet och fick utstå en liten nedklubbning istället. Hoppsan. Ja, det var ju ingen större fara. Om inte annat så kompletterade det fint de gångerna hon råkat få min iPad i huvudet. Stackars barn. Det börjar ju kännas lite som att hur mycket vi än säkrar så kommer vi ändå inte kunna skydda henne mot den riktiga faran. 

#badparenting