Transportsträckor

När man har något att göra på eftermiddagen/kvällen men inget på dagen kan jag tycka att det uppstår en obekväm stämning. Jag har jättesvårt för det. Som nu på tisdagarna när jag har dansklass på kvällen men ganska tomt på dagarna fram till 16.00 då det är dags att börja dra sig mot stan. Tiden innan blir liksom bara en transportsträcka och man vill varken hitta på något då man ändå ska iväg sen och man kan inte bara dra av en filmmaraton (kan man iofs inte annars heller, tusen spänn till den bebisföräldern som lyckas) och slappna av för att innerst inne vet man att det inte är en slappardag. Man ska ju iväg. Sen. Snart.
Det är som gjort för känslomässig förvirring.  Jag tycker det är skönare att bara åka iväg och göra det man ska ha gjort, istället för att sitta och se på klockan som segnar sig framåt. 
Näe, jag måste bli bättre på det här. Bli bättre på att separera kvällsaktiviteten från resten av dagen så att även de timmarna blir mer värda och innehållsrika. Eller avslappnade. Annars har jag 11 väldigt oinspirerande tisdags-dagar framför mig.

Idag har vi i alla fall försökt roa oss med att prova kläder till kvällens dansklass (mest jag) och öva på att sitta, stå och äta med egen sked (mest Molly).

I skrivande stund är det bara en dryg timme kvar till avgång. Kanske hinner klämma en film, läsa en bok eller lösa ett världsproblem eller två.

#lyxproblem