Obehagligt

I vanliga fall är det Jimmy som ger Molly den sista flaskan ersättning och lägger henne för natten, men igår när han hade innebandyträning blev det istället min uppgift. Och det var väl inga konstigheter, även om jag misstänkte att det kanske inte kommer att gå så smidigt.
Utfallsresultatet brukar vara bättre när Jimmy gör det helt enkelt, och det blev som jag trodde.
Efter ett antal vaggningar var hon fortfarande vaken och mitt i buffningen på rumpan kände jag som pricken över i:et en liten korv i blöjan. 
Ja, det var ju genomtänkt att björna mitt i nattningen, tänkte jag måttligt roat, och tog pick, pack plus bebis och begav mig till badrummet för ett byte - och där och då, när bytet var avklarat händer det något. 

I bakgrunden har jag hela tiden hört ljudet av tvättmaskiner på Spotify som jag brukar spela upp för henne när hon ska sova. Den rullar fortfarande på i sovrummet men helt plötsligt lägger sig en annan melodi som en liten slinga över tvättmaskinsbruset. 

Vad är det? Ringer det? Spelar Spotify dubbelt? Jag känner igen den?

Då kommer jag på det. Det är Mollys gåstol i vardagsrummet som låter. Men.... Om vi är inne i badrummet och Jimmy på innebandyträning, vem.... vem tryckte då på knappen?

Det är någon här.

 I samma sekund som insikten landar blir jag helt kall i kroppen av rädsla och försiktigt som en rädd liten ninja med blicken fastnaglad på dörröppningen tar jag ett djupt andetag och beger mig tillsammans med bebisen och min skräckfyllda hjärtklappning ut för att se efter. 
Varje hörn av lägenheten blir försiktigt och motvilligt genomsökt och när jag inte hittar något så gör jag reträtt och drar mig tillbaka till sovrummet där jag lyckas att söva bebisen och sitter sen på helspänn i sängen tillsammans med tre köksknivar och en krigsmålning i mitt bleka ansikte tills Jimmy kommer hem. 

Som tur är så var det ju ingen i lägenheten, på mina order utförde vi ännu en nogrann genomsökning av varje vrå. Men vad var det då?

Jo, jag fick en förklaring sen. Det är så att gåstolen och Jimmy har en liten dust med varandra.
Han lyckas nämligen att få fram endast en och samma melodi varje gång han trycker på en knapp (samma med mig) (bara att jag väljer att släppa det) medan Molly får fram fler låtar. Han kan alltså inte hitta dom andra melodierna, hur mycket än och vilka knappar han än trycker på. Så igår hade han och Molly suttit och lekt och när Molly fick fram en ny låt och han fortfarande en och samma gjorde han det varje frustrerad 5-åring i hans situation hade gjort och med kraft och stor irritation tryckte han ner alla knapparna så hårt han kunde. Det hjälpte inte. Men det måste ha gjort att någon knapp hakade upp sig och när den sen släppte några timmar senare började den att spela upp melodin. (Oklart om det fortfarande var samma)

 Komplicerad instrumentpanel

Komplicerad instrumentpanel

Och även fast jag godtar förklaringen och förstår att det förmodligen var så det gick till, satte det ändå ett litet skräckspår i mig och efter det har jag inte känt mig helt och hållet avslappnad.


#sleepwithoneeyeopen