Liten blir stor

Molly, lilla Molly. Inte så liten längre. Just nu, och i hela januari/februari överlag, händer det så fruktansvärt mycket i hennes utveckling. Hon har lärt sig att sitta själv, hon har börjat prata (mama-baba) (lite för mycket Babblarna kanske) och hon har börjat sova på bestämda tider.
Utöver det har hon varit fruktansvärt klängig. Hela tiden. Mycket mer än vanligt sista tiden, jag sitter verkligen fastklistrad med den där lilla rackaren och igår förstod jag varför.

Den första tanden.

Jag kände snabbt efter i underkäken och jajamen, där var den på väg upp det lilla grynet.
Jag gjorde även misstaget att stoppa in pekfingret i munnen på henne, för att låta henne tugga lite för smärtlindring. Det gör jag inte om och av rena säkerhetsskäl får hon i framtiden hålla sig till de tuggben som finns.

Sedan har vi även bestämt oss för att slopa liggvagnen helt, och idag tog vi en premiärtur i sittdelen. Hon fick till och med testa på att åka framåtvänd en liten stund och det verkade gå hem.


Jag tycker det känns mycket roligare nu när hon får komma upp och se lite av omvärlden. Hon är så fruktansvärt nyfiken av sig så att det känns lite onödigtt att bara ligga i liggdelen och trycka.
Och det finns ju mer än min rödmosiga nuna att se, så att säga. Så idag tog vi en ordentlig runda hon och jag.

Hon tittade, hon såg och jag dokumenterade.

#enheltnyvärld