Carpe Diem

Ja då tar vi tag i denna dag. Vi ska faktiskt iväg och fixa viktiga saker, men mer om det sen.

Innan man är föräldraledig har man någon slags vision om hur man kommer att hinna ordna upp sitt liv under ledigheten.
Man kanske hittar ett nytt jobb, skriver sina memoarer, startar ett företag eller faktiskt tämjer ett lejon (eller det kanske går under kategorin ”tar hand om barnet”).
Men det är svårt! Att ordna upp sitt liv menar jag, inte ta hand om barnet. Eller jo det med.
Det handlar inte så mycket om att man inte har tid tycker jag. Tid går alltid att lösa på ett eller annat sätt. Och det beror kanske också på vad det är för slags bebis man fått. Vissa sover mycket, vissa inte. Vår tillhör så klart det sistnämnda. Men som sagt, tid går alltid att hitta, det svåraste kan jag tycka är att man inte har lust.

När man vaknar på morgonen och har blivit väckt 7 gånger, blivit dragen i håret, slagen i magen (hon vevar en del den här) och riven i ansiktet av sylvassa små klor så är det inte direkt att man seglar upp, slår upp fönstren och medan håret fladdar i vinden ler man åt småfåglarna som sitter och sjunger på fönsterkarmen.

Nä. Man sätter på Babblarna på iPaden för femtionde gången, hoppas på att få sova ifred i fem minuter till och när det inte går segnar man upp med gråten i halsen och huvudet susandes av sömnbrist. Och då, då har man absolut ingen lust att sätta sig och ordna upp några liv, man vill ha en cigarett och en egen lägenhet.

Ja, det var en sån natt inatt. Men nu har vi vaknat till liv. Ätit frukost, sjungit Imse vimse spindel och tävlat om vem som skrattar högst. Så nu tar vi tag i det här jag och mitt lilla nattkryp, klär på oss och åker iväg. Kanske drar en trudelutt med närmsta småfågel.

#nyatag