Namngivningen del 1

Då var namngivningen avklarad. Känns lite konstigt att vakna upp till en dag där inget ska bakas, planeras eller inhandlas, vad gör jag nu liksom? Att sortera upp Mollys alla presenter är i och för sig ett första steg. Och äta upp all fika som blev över. Jag som hade lite planer på att kanske börja kräla av mig dessa gravidkilon har nu alltså en frys full av kakor och bullar. Inte bra. Och med en självdisciplin som en havsräka* startade jag så klart denna dag med ett kokt ägg och småkakor. Fan. Aja, vill någon komma förbi och fika så är det bara att traska förbi, om man säger så.

 Överbliven fika

Överbliven fika

 Några av alla de fina presenter Mollbot fick.

Några av alla de fina presenter Mollbot fick.

Själva namngivnigen gick väldigt bra till min stora lättnad och vi fick mycket beröm för vår egenkomponerade ceremoni.  Molly var allt annat än ledsen när vi tågade in på scen till tonerna av Lejonkungen och när hon möttes av 50 stirrande människor blev hon bara gladare. Hennes ben vispade runt i sin pappas famn till den milda grad att jag trodde att hon skulle springa iväg där ett tag och hennes mamma som kanske lider av lite scenskräck lyckades hålla sig på mattan utan varken några hjärtattacker eller avtuppningar.

 Nervöst trapphäng innan entré.

Nervöst trapphäng innan entré.

Något stärkt av bubblorna i välkomstsdrinken framförde hon både sina repliker och snodde de flesta av pappans. Och hade inte vi vart tvungna att lämna tillbaka nycklarna till bygdegården igår hade hon nog fortfarande stått där och gafflat. Hehe.

#därbubblornagåringårsnacketut

 

* Det är egentligen oklart hur bra självdisciplin havsräkor har. Det kan ju vara så att de i själva verket är ena viljestarka små rackare och om någon känner sig kränkt eller sårad så ber jag självklart om ursäkt för min okunskap.