Kaos

-Jag ska göra kaos med dig, brukar hon säga medan hon flinar och spänner sina blå ögon i mig.

Och sen sätter hon igång och röjer. Och det är inte bara med mig hon gör kaos utan även:

Vårt hem
Allt ska dras ut. Böckerna ska ner från bokhyllan, skorna ska ner från skohyllan och mina byrålådor dras ut för att rensas på sitt innehåll. Och även fyllas på märkte jag idag när jag hittade en försvunnen ljushållare bland strumporna. För 10 minuter sen lyckades hon även ta sig in i frysen för första gången. Köttfärsen kommer få känna på kaos. 

Böcker
När vi ändå är inne på det här med bokhyllor och böcker. Hon älskar böcker. Alltså verkligen älskar. Sin mors dotter, måste jag lite stolt tillägga. Hon vill att man ska läsa för henne hela tiden. Samma böcker, om och om och om igen. Och eftersom hon inte kan gå än så släpar hon böckerna efter sig samtidigt som hon försöker att krypa. Det är inte helt enkelt som ni kanske kan förstå och det brukar sluta med ett mindre raseriutbrott av ren frustration. Och det är inte bara hennes nerver som får stryk utan även böckerna. Jag har funderat på att låna några fler från biblioteket, men det är nog lika bra att låta bli. Hon gör kaos med dom.

Nätterna
-Hehe, jag ska inte sova ett skit inatt, bara så du vet, brukar hon säga och spärra upp ögonen. Och vaknar oftast precis när jag håller på och somnar till. Sen kan det ta ett tag innan man får ner henne igen. Som i lördags när det tog tre timmar. Kul kul. Alternativt att hon kör natten i omgångar och vaknar till precis när det känns som att jag äntligen fått somna om. Om och om igen. Som grädde på ett ickevälkommet mos har uppstigningstiden förflyttat sig till 05.00-05.30. Det tackar vi för, speciellt mitt morgonhumör som numera hjälper henne att göra kaos med mig.

TV-tittande
Ok, jag brukar inte titta så mycket på TV. Netflix är min grej och därför har vi inte mer än baskanalerna och ni kan ju gissa utbudet klockan 05.00. Min kära Nyhetsmorgon börjar inte förrän klockan 07.00 och det enda jag lyckats med att gräva fram i ottan är finska Teen Mom. Mina vanliga serier orkar jag inte titta på sådär tidigt, man vill ju ha något mer hjärndött och lättsmält annars känns det lite som att dra en trerätters till frukost. Morgonens Netflix blev därför Huset Fullt och när inte ens min dimhjärna pallade med det bytte jag till Gilmore Girls. Som jag självklart nu har fastnat i. Och om ni undrar vad det var som precis lät så är det ingen fara, det var bara min töntbarometer som slog i taket. 

Maten
Klart man ska äta själv tänker jag och förbannar sedan mitt beslut när jag står på alla fyra och skrubbar rent matstolen och golvet så att knogarna blöder. Om något kan göra kaos med en så är det intorkade matrester. Och inte bara på golvet utan på ungen, hennes hår, mitt hår och väggen bredvid. Jag skulle inte bli förvånad om till och med grannen har grötstänk i skägget.

Mitt hjärta
Hon må vara en riktig kaospåse som stundtals klampar runt på mina små nerver med sina mindre steg men hon är ändå min kaospåse. Med personlighet och charm så det räcker till tusen och alla små egenheter som gör henne till den bästa ungen som någonsin krypit runt och gjort kaos med denna jord. Aldrig skulle jag byta det mot något annat.

#älskadeunge

Pula med Photoshop

Håller man på och fotar så utvecklas det rätt naturligt till att man även börjar pula runt med bildredigering. Jag har under några månader hållit på och lärt mig GIMP som är en något snävare, dock gratisvariant av Photoshop men den senaste tiden har jag haft lite svårt att hitta tid och ork till det tack vare studierna. Nu är studierna avklarade (har bara slutprovet kvar nästa vecka) och därmed finns tiden att börja pilla igen. Den nyvunna tiden märks nog även på blogginläggen som återigen har börjat dyka upp i en något mer jämn stril.

 

Igår kände jag att om jag ska börja lära mig bildredigering ordentligt så kan jag lika gärna göra det med de riktiga programmen. Så jag gick och tjackade både Photoshop och Lightroom. För det första är Photoshop oändligt, för det andra finns det så mycket mer utbildningsmaterial att söka sig till på nätet när det gäller Photoshop jämfört med GIMP och för det tredje fick jag Lightroom på köpet. Jag blev alltså inte alldeles övertänd och girig.

Något motarbetad vid köp och installation vart jag dock. Först höll datorn på att genomföra köpet i en timme, tills jag gav upp och gjorde om allting. Det kan ha bidragit till att jag nu köpt programpaketet flera gånger om, girig eller inte, och redan här hytte jag med näven åt den högre makt som nu försökte motarbeta mig och mitt engagemang. Sen gick inte programmen att installera utan det var bara felkoder till höger och vänster om både error och hans moster och när jag tillslut lyckades och skulle sätta mig och pilla stöddes inte programmet av grafikkortet, utan jag fick sätta mig och leta efter nya drivrutiner för att få igång det.

Min bakfulla datasupport som jag med ett varningens finger sagt åt att inte somna förrän allt var klart låg och trynade sen länge och eftersom klockan började bli en del kunde jag inte lösa problemet på det sättet som oftast förekommer. Ringa brorsan. Så där satt jag själv i mörkret och letade efter drivrutiner som jag inte ens visste att fanns (vad är drivrutiner överhuvudtaget liksom?) och när jag faktiskt lyckades med att få det funka satt jag och skrockade med hela magen guppandes och ba: Look at me being all datahacker level expert. Typ.

Så från ett plugg till ett annat. Från text- och mediakommunikation på distans till photoshop under eget regi. Jag har att göra så att säga och börjar det dyka upp suspekta fotomontage eller bebisar med picassofeja här på bloggen så är ni i alla fall medvetna om att det är övningskörning alternativt skit bakom spakarna som gäller. 

#learnbydoing

Tårar & Tågluff

För några år sedan tågluffade jag och Jimmy runt i Europa. Vi åkte Stockholm-Amsterdam-Munchen-Venedig och som ni förstår så blev det en del tågtid. Och vad gör man på ett tåg? Man läser. Och det gjorde jag. Jag tror att jag betade av tre böcker på den resan och en av dem var Livet efter dig av Jojo Moyes.

Oj, den var lite sorglig va, frågar ni?
Skoja inte, svarar jag och torkar en tår.

Någonstans i Österrike med bergen vinandes förbi satt jag i en kupé med ungefär sju andra okända människor. Och i takt med att berättelsen fortskred så fylldes även mina tårkanaler, beredda att explodera vilken sekund som helst. För att inte ställa till med en scen fick jag istället spärra upp ögonen, stint betrakta bergen och tänka på blåbär för att inte lägga mig på golvet som en sorgsen liten pöl och hulka.

Tårhindrande berg i Österrike.

Tårhindrande berg i Österrike.

- Men hur är det fatt flicka lilla, skulle de ha frågat.
- Men han döÖÖöÖör ju, hade jag hulkat fram och snytit mig i en främlings kavajslag.

Eller ja, det kanske jag inte hade gjort. Men det tog en kraft eller två för att hålla känslorna i schack måste jag säga. Därför var jag beredd på gråtkalas när jag och Jennifer skulle se den på bio igår. 

Och den var bra. Och rätt sorglig. Jag måste erkänna att det fanns ögonblick där lilla ögat blev lite blankt. Men den var ändå inte i samma nivå som boken, som nästan fick en stackars flicka spendera resten av sin resa i sorgearbete.

#dryyoureyes

 

Havs- och sandplask

Nu är det dags för premiärdoppet tänkte jag och tog med mig karl och barn ner till stranden. Sen var inte tanken att vi vuxnare varianter skulle hoppa i utan det var mer som ett litet möte med Molly och havet. Eller sjön då i det här fallet. 
Hon var något konfunderad när de bara tassarna sjönk ner i sanden, men med lite lirkande och övertalan kom vi i vattnet och där stod hon sen med vatten upp till knäna och begrundade sin nya situation. Det var lite svårt att utläsa hur poppis det nya påhittet var, men ett och en annat flin speglade sig över det lilla ansiktet.

En sväng förbi lekparken tog vi också. Molly är som bekant en gungmästare vid det här laget och det är inte en sur min så länge hon får vaja fram och tillbaka i luften. Detsamma gäller min karl.

Som avslutning på en bra utflykt passade jag på att ramla när jag graciöst skulle hoppa ner från en lekställning, precis i samma sekund som två tonårstjejer passerade för att gena genom parken. Och där låg jag sen i en sandhög som en något förlägen skalbagge och sprattlade, berövad på både ninjadrömmar och värdighet.

#knowyourlimits

Vår Värsta Mardröm

Jag har länge misstänkt att något är på gång. Jag har sett dem cirkulera runt med fokus i blicken och varje vrå har noga inspekteras. I magen har en växande oro tilltagit och för att hålla mig själv över ytan har jag valt att vända bort blicken och fokusera på annat. Men nu är det försent. De har flyttat in.

Vår fina balkong. Vår fina balkong där jag under otaliga timmar har planterat, omvårdat och sett livet gro. Vår fina balkong där vi precis har tagit till vana att spendera våra sommarmiddagar, skrattandes lyckligt över vår härliga tillvaro.

Nu har ett krig blossat upp, ett krig som ingen av oss har mod att gå igenom. Ett krig som har förvandlat vår balkong till ett minfält fyllt av gillrade fällor och skräck istället för skratt och kärlek. 

-Fällorna kommer inte att hjälpa, vi måste attackera. Visa att det här är vårt. Men jag är inte modig nog, sa jag uppgivet. Och vi har ett barn. Hur ska vi skydda vårt barn, när vi är två ynkryggar själva?
- Det är var man för sig själv nu, svarade Jimmy sorgset och gav sig ut på skakiga ben för att placera fällorna.

Varför gör dom på detta viset? Varför tar de något som är mitt och gör det till sitt eget? Om man är stark så måste man ju vara snäll? Och kommer jag någonsin att våga mig ut igen?

Det är över nu. Sommaren är över.

#getingjävlar

 

Blåsiga Stränder

I nästa vecka har jag ett fotouppdrag och eftersom jag gärna vill känna mig varm i kläderna när det väl är dags så tog jag med mig kameran på vår långpromenad igår. Fota så mycket som möjligt liksom. Vi gick till centrum och köpte kaffe och därifrån knallade vi iväg till Bonäsbadet där jag tänkte fota och låta Molly beta runt lite i gräset. 

Oj, vad det blåste där. Molly som älskar vind var hur lycklig som helst och satt och plockade med sina små blomblad medan vinden ven i hennes hår och reste den lilla tofsen till en ståtlig liten mast. Jag tror faktiskt att hon fick in en radiokanal eller två med den där lilla rackaren.

Jag är fångad av en stormvind, skrek hon lyckligt och festade loss med att äta några myror, jordklumpar och en fimp eller två. Haha, skoja bara. Klart hon inte gjorde. Tror jag.

En annan vars hårsvall väckte ett intresse var Jennifer, som på min önskan fick ställa sig i vinden med sitt tjocka fina hår och agera lite modell.

Och något inspirerad av det böljande håret ville även jag låta mina små tunnisar fladdra för vinden och tillsammans med Molly ta en harmonisk mor-och dotterbild. Så jag släppte ut manen, plockade upp Molly... men det sket sig. Främst för att mina tre hårstrån inte alls ville hålla på och bölja sig men också för att min dotter inte är ett dugg harmonisk.

Någon som betraktat hela spektaklet och efter en stund stegade fram och bröstade upp sig var den här:

This is my hood, sa den lilla jäveln kaxigt och spände sina stöddiga ankögon i mig.
Haha well, this is my pitbull, sa jag och släppte lös odjuret.

Problemet löst.

#runduckierun

 

Hushållssysslor & Prison Break

Hushållssysslor är vad vi har sysslat med idag. Och gudarna ska veta att jag är trött på det, men vad ska man göra när man is livin la vida housewife. Morgonen har gått åt att vika tvätt, tvätta tvätt och hänga tvätt. Sen har vi varit och handlat mat och när jag väl kom hem efter att ha släpat på både barn, barnvagnar och kassar hade jag kunnat svära på att min rygg gått av och mina armar förlängts med ungefär två decimeter.

När Molly somnade vispade jag ihop lite kesoplättar och medan jag mumsade i mig min enkla lunch satt jag och kollade på Prison Break. Och viss stress medför det mig alltså. Det är så att min kära Jimmy inte kollar på serien. Bara ibland. Så ibland följer han med i flera avsnitt och ibland hoppar han över det. Men när han väl vill titta igen måste jag återberätta allt som hänt sen senast och i den här serien är det inte helt lätt att hänga med i vem som blåser vem för tillfället. Alla har kört om sin polare tre varv runt vid det här laget och det är så många myndigheter inblandade att det bara är en tidsfråga innan skatteverket hoppar fram ur buskarna och kräver Scofield på kvarskatt. När händelserna i dagens avsnitt började utvecklas i rasande fart hade jag två val. Att stänga av och vänta till karln kommer hem eller sätta mig och utforma någon slags mind map över befintlig status för att kunna återberätta allt. Jag valde det förstnämnda. 

Lika bra. I samma sekund vaknade Molly ur sin dvala och nu ska vi ut och gå långpromenad med dessa två: 

Det ska bli skönt att komma ut lite. Alla behöver vi ett litet break ibland. Om det så är från fängelset, återberättningsplikt eller hemmasysslor.

#amen